Från läktaren till sargkanten...

Ni som följt mig genom åren, både i denna blogg, samt på andra sociala medier kan inte ha undgått att min passion för Gulsvart är både långlivad och ärligt passionerad. Genom mitt bloggande har jag, med viss distans, försökt ge uttryck för mina högst personlig tankar om och kring Gulsvart. Jag har risat och rosat utifrån min egen subjektiva upplevelse. Under åren som gått har jag sakta men säkert byggt upp en vänkrets som innefattar allt från ledare till spelare inom föreningen till supportrar som troget, år efter år, stöttat Gulsvart. Men inte nog med det. Mitt bloggande, samt skrivande på sociala medier, har även inneburit att jag vidgat mitt perspektiv remarkabelt. Många fantastiska, roliga, kunniga, passionerade, ledare, spelare, supportrar till många andra lag i hockeysverige har blivit till mina vänner. 

Även om Gulsvart är min största absolut största passion så är mitt vidgade perspektiv, med kontakter utanför den egna sfären, kanske det som utvecklat mig mest. Genom andras ögon blir den egna sanningen granskad. Något som jag upplevt som både uppfriskande och välbehövligt. Jag ser inget motsatsförhållande mellan att ha en liderlig och innerlig passion med sitt eget lag samtidigt som man öppnar en dörr för intryckt från omvärlden, från andra sidan, från sina motståndare. 

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är expert när det gäller att bedöma vad som är bra eller dåligt när det gäller spelet ishockey. Förhoppningsvis är det något som framgått i mina texter. Däremot har jag aldrig varit rädd, utifrån min egen upplevelse, att klä mina egna tankar med ord och därefter delgett dessa för den som velat läsa. 

Man kan säga att jag under en räcka av år stått upphöjd(via ståplats) på bekvämt avstånd och dömt, samt bedömt, det som skett på isen. En läktarcoach likt många andra. 

Nu vankas dock andra tider. 

För några månader sedan fick jag en förfrågan av Nicklas Nywertz, tidigare tränare för VIK:s damlag, om jag kunde tänka mig att ställa upp och hjälpa till med VIK J18 Ungdom. Jag behövde ungefär femton sekunders betänketid innan jag gav ett positivt svar om mitt intresse. Detta var i samband med den avslutningsfest som VIK Support anordnade några veckor efter A-lagets avancemang till HockeyAllsvenskan.

Så, mina vänner, från och med denna säsong ingår jag i den kader av ledare som är med och utvecklar ungdomsishockeyn i Västerås. Min framtida roll, som lagledare, är att tillsammans med Nicklas tillse att ett gäng härliga grabbar ges möjlighet att utvecklas till riktigt duktiga ishockeyspelare. En utveckling som blir allt viktigare för alla föreningar som sysslar med ishockey. 

Västerås har, om du inte redan visste det, en fantastiskt omfattande och bred ungdomsverksamhet. Som exempel är Västerås det enda(!) laget i Sverige som har två J20/J18 lag! Det är unikt och berömvärt. Med andra ord finns det möjlighet för fler unga pojkar att utvecklas till en nivå där de senare kan nå Elitishockey. Det är något som alla vi som håller på Gulsvart ska vara oerhört stolta och glada över.

Naturligtvis är inte Nicklas och jag ensamma i detta uppdrag. Är du nyfiken på vem mer som finns med i detta ungdomsarbete kan du följa denna länk

Den stora frågan för mig själv är om Nicklas godkänner att jag då och då tar en runda på isen...



Ha det gott i värmen...

Mycket surr med passionerade ledare, spelare, supportar..

VIK Support hade medlemsmöte..pratade om föryngring.

Besökte ABB Arena Nord under söndagen. Redan strax efter halv tolv stretade jag mig genom regnet(från parkeringen) upp mot VIK:s kansli och mötet mellan VIK Support och ledare, spelare samt tränare från A-Laget. 

Precis när jag klev in till det pågående mötet( ja, jag var lite sen) så hörde jag en supporter säga "vi måste värna om att få in fler ungdomar i VIK Support". Kändes lagom att göra entré just då. Jag menar, mycket kan man anklaga mig för men någon ungdom är jag inte. För ett kort ögonblick kände jag mig aningen exkluderad men i samma stund upptäckte jag att Herr Brostedt fanns i rummet. Med andra ord en gamling till. Kändes genast lättare. 

Det var mycket som avhandlades under VIK Supports möte. Bland annat diskuterades huruvida man skulle genomföra en gemensam inmarsch till hemmapremiären mot Mariestad. Mötet röstade för detta. Det informerades även om kommande resor till bland annat Surahammar. Mötet ondgjorde sig lite över det korta avståndet. Eller som Brostedt förtydligade: "Grabbarna hinner bara dricka en öl innan de är framme i Surahammar". Supports ordförande ställde frågan, till nämnde Brostedt, och man fick sätta upp någon form av affischering på vägen ovanför klacken på Södra Ståplats. Vad jag förstod var detta ingen omöjlighet. Förslag framfördes att ordförande för VIK Support, Jimmie, skulle stå modell iförd endast ett suspensoar. Hur det blir med den saken återstår att se.

Mötet avrundades med att Thomas Paananen kom in och berättade lite om hur upplägget sett ut under den första träningsveckan. Det började dock inte så bra för den gode Paananen då hans insikter i det tekniska tydligen hade mer att önska. Fick naturligtvis inte igång sin Powerpoint  då det saknades för ändamålet fungerande kablage. Han yrade på som tidigare tränare och pratade om offensiv, defensiv, passningsfickor, backchecking samt kreativitet. Jag fick ett intryck av att han visste vad han pratade om. Något han lyfte fram var att "brinna för uppgiften". Enligt egen utsago var han inte speciellt framstående själv som spelare, men, han "brann för uppgiften". Något som Bo Wallin höll med om. 

Jag träffade nämligen på oraklet Bo Wallin i korridorerna och han byta många tankar och åsikter. Tycker själv jag har ett hyggligt CV när det gäller Gulsvart då jag följt föreningen sedan säsongen 68/69. När man pratar med Bosse inser man dock att man mött sin överman. 

Passade även på att ta ett snack med Marcus Bergman som gled in lagom diskret, och snyggt solbränd, på mötet. Det är lite som att träffa på "familjen" numera när man rör sig i ABB Arena Nord. Känns väldigt familjärt och kamratligt. En god känsla som ska vårdas ömt. Marcus som i slutet av mötet bjöds fram att berätta för sittande mötet om sina tankar inför kommande säsong. Enligt honom så fanns det mycket "spritt i benen" och en "mycket god känsla". Detta gällde inte bara honom utan hela spelartruppen.

Detta får räcka för nu. Får berätta lite mer i nästa inlägg. Träffade på och fick sköna snack med många ledare, tränare, supportrar och spelare innan dagen avrundades med första officiella ispasset. Ett ispass som jag såg i sällskap med Mathias Bromé. För övrigt kanske jag berättar varför han var så arg, i nästa inlägg! Och vad sa "Dogge" till mig?

Fortsättning följer............

VIK Support drar åter igång en insamling. Senast var det #RäddaVIK som gällde. Nu #ByggaVIK. Det är ytterst hedervärt och visar på den passion som finns runt föreningen. Hur insamlingen går till och hur den är sanktionerad av föreningen går att läsa på VIK Supports hemsida. Den stora, och avgörande, frågan är hur  intresset är från den stora allmänheten att bidra. Att de allra närmaste kommer bidra efter ekonomisk förmåga är självklart, men, för att nå upp till målsättningen 300 000 kronor krävs mer. Är de västeråsare som en gång "räddat VIK" redo att än en gång slanta upp stålar eller finns det nu en mättnad? Är lagets klena sportsliga resultat avskräckande eller uppmuntrar det till att bidra? Den som lever får se.

Oavsett insamlingen måste vårt lag fortsätta prestera så bra att poängen trillar in i en jämn ström. Jag förväntar mig inte vinst i varje match men gärna varannan. Vinner vi varannan match återstående omgångar finns god chans att undvika negativt kval. En målsättning så god som någon annan. 

- Jag är dessutom övertygad om att viljan att bidra till #ByggaVIK kommer öka i kvadrat om laget börjar vinna mer frekvent!

Då Jonte Berg och Christopher Fish går skadade och statusen för Markus Persson är lite osäker känns morgondagens match borta mot Tingsryd som en ruskigt tung uppgift. Även om Markus Persson spelar kan man knappast förvänta sig att han ska gå in och dominera efter sin skadefrånvaro, tyvärr. Så enkelt är det inte. Han behöver säkerligen några matcher för att hitta formen igen. En form som sannerligen var aningen tveksam även innan skadan.
(Christopher Fish´s medverkan eller inte får vi veta när vi ser laguppställningen)

Det som glädjer mig lite extra denna dystra säsongsstart är att hemvändaren Mikael Frycklund ser allt bättre ut i spelet. Peppar, peppar, men han kan bli den spelare som vi så länge suktat efter. En Patrik Berglund Light. Det vore inte det sämsta!

En annan spelare som gjort intryck på mig är Marcus Bergman. Första intrycken var inte direkt överväldigande. Såg mest desorienterad ut på isovalen. Kämpade visserligen föredömligt men låg på något sätt ett skär efter i många moment. De senaste matcherna har det dock skett en remarkabel förändring. Nu ser han väldigt bekväm ut på isen och kommer allt oftare rätt till och in i olika situationer. Kan bli riktigt bra...

Nåja, det får räcka för denna gång. Nu hoppas jag på en ny anständig insats och minst en poäng borta mot Tingsryd. Törs man be om det?