Från läktaren till sargkanten...

Ni som följt mig genom åren, både i denna blogg, samt på andra sociala medier kan inte ha undgått att min passion för Gulsvart är både långlivad och ärligt passionerad. Genom mitt bloggande har jag, med viss distans, försökt ge uttryck för mina högst personlig tankar om och kring Gulsvart. Jag har risat och rosat utifrån min egen subjektiva upplevelse. Under åren som gått har jag sakta men säkert byggt upp en vänkrets som innefattar allt från ledare till spelare inom föreningen till supportrar som troget, år efter år, stöttat Gulsvart. Men inte nog med det. Mitt bloggande, samt skrivande på sociala medier, har även inneburit att jag vidgat mitt perspektiv remarkabelt. Många fantastiska, roliga, kunniga, passionerade, ledare, spelare, supportrar till många andra lag i hockeysverige har blivit till mina vänner. 

Även om Gulsvart är min största absolut största passion så är mitt vidgade perspektiv, med kontakter utanför den egna sfären, kanske det som utvecklat mig mest. Genom andras ögon blir den egna sanningen granskad. Något som jag upplevt som både uppfriskande och välbehövligt. Jag ser inget motsatsförhållande mellan att ha en liderlig och innerlig passion med sitt eget lag samtidigt som man öppnar en dörr för intryckt från omvärlden, från andra sidan, från sina motståndare. 

Jag vill inte på något sätt påstå att jag är expert när det gäller att bedöma vad som är bra eller dåligt när det gäller spelet ishockey. Förhoppningsvis är det något som framgått i mina texter. Däremot har jag aldrig varit rädd, utifrån min egen upplevelse, att klä mina egna tankar med ord och därefter delgett dessa för den som velat läsa. 

Man kan säga att jag under en räcka av år stått upphöjd(via ståplats) på bekvämt avstånd och dömt, samt bedömt, det som skett på isen. En läktarcoach likt många andra. 

Nu vankas dock andra tider. 

För några månader sedan fick jag en förfrågan av Nicklas Nywertz, tidigare tränare för VIK:s damlag, om jag kunde tänka mig att ställa upp och hjälpa till med VIK J18 Ungdom. Jag behövde ungefär femton sekunders betänketid innan jag gav ett positivt svar om mitt intresse. Detta var i samband med den avslutningsfest som VIK Support anordnade några veckor efter A-lagets avancemang till HockeyAllsvenskan.

Så, mina vänner, från och med denna säsong ingår jag i den kader av ledare som är med och utvecklar ungdomsishockeyn i Västerås. Min framtida roll, som lagledare, är att tillsammans med Nicklas tillse att ett gäng härliga grabbar ges möjlighet att utvecklas till riktigt duktiga ishockeyspelare. En utveckling som blir allt viktigare för alla föreningar som sysslar med ishockey. 

Västerås har, om du inte redan visste det, en fantastiskt omfattande och bred ungdomsverksamhet. Som exempel är Västerås det enda(!) laget i Sverige som har två J20/J18 lag! Det är unikt och berömvärt. Med andra ord finns det möjlighet för fler unga pojkar att utvecklas till en nivå där de senare kan nå Elitishockey. Det är något som alla vi som håller på Gulsvart ska vara oerhört stolta och glada över.

Naturligtvis är inte Nicklas och jag ensamma i detta uppdrag. Är du nyfiken på vem mer som finns med i detta ungdomsarbete kan du följa denna länk

Den stora frågan för mig själv är om Nicklas godkänner att jag då och då tar en runda på isen...



Ha det gott i värmen...