Släpp sargen, och gå vidare...

Svikare...

Det har varit ett hett diskussionsämne denna säsong. Detta med klubbhjärta. Som bekant var det väldigt många spelare som lämnade oss i samband med vår degradering. En i många stycken fullt naturlig konsekvens. Så ser det ut för alla föreningen, oavsett lagsport, när man trillar ur en division. Med andra ord inget nytt under solen. 

Trots detta blev det från en del håll väldigt mycket snack om att spelare svek när de lämnade oss. Många ansåg att de borde tagit sitt ansvar, stannat kvar i föreningen, och spela upp oss igen. En både märklig och till vissa delar naiv uppfattning, enligt mig. Många spelare har klausuler i sitt kontrakt som gör att de kan lämna vid en degradering. Även det helt normalt. Alla vill naturligtvis spela på så hög sportsligt nivå som möjligt. Speciellt spelare som ännu ser en möjlighet att göra  karriär samt även fortsättningsvis kunna leva på att spela ishockey. Utöver detta har sällan en förening som degraderas möjlighet, rent ekonomiskt, att behålla spelare som är attraktiva för klubbar i en högre division. Kort sagt kan man säga att spelare har kostnader de måste finansiera. Precis som du och jag. Mat på bordet och hyra, exempelvis. Har de dessutom familj är behovet av en bra inkomst än mer trängande. 

Det än mer intressanta i denna kråksång är att det från supporterhåll visades olika förståelse för de spelare som lämnade. Somliga visade man tacksamhet över att de stack(jävla gamnackar, syltryggar, förlorare, etc) medan andra tyckte man förtjänade att spela på en högre nivå. Sedan fanns det spelare man ansåg var, svikare! Låt mig exempelgöra:

Niklas Lihagen - skönt att bli av med

- En spelare som de allra flesta supportrar tyckte var skönt att bli av med. Bedömdes som fullständigt värdelös och inte vatten värld. Bra att han stack, fick foten, etc.

Stefan Gråhns - värd att spela i HA

- Oerhört uppskattad under hela säsongen för sitt slit på isen från första till sista matchen i vår tröja. Honom önskade man lycka till när det blev klart med ny klubbadress(SSK). Det var han värd, minsann!

Mikael Frycklund - Svikare
- En av få spelare som presterade ända till det bittra slutet. Framför allt i det negativa kvalet en spelare som i varje byte gjorde allt för att laget skulle nå sportslig framgång. Efter säsong lämnade han för spel i Tingsryd och anklagades för att var en Judas, förrädare, svikare.

Inte nog med att Frycklund, den svikaren, stack iväg till mörkaste Småland och lämnade oss i sticket. När han bröt med Tingsryd valde han dessutom Modo istället för att hjälpa oss tillbaka! Dubbel svikare, med andra ord. Skandal! Nu hade han verkligen skitit i det blå skåpet på allvar. Enligt vissa var han inte längre välkommen tillbaka efter detta dubbel-svek. Redan där och då muttrades det om att han kunde glömma att komma tillbaka. Att han inte var önskvärd. Förrädaren Frycklund.

Nu är han tillbaka! Mikael Frycklund kommer återigen representera sin modersklubb. I mina subjektiva ögon en alldeles utmärkt värvning av vår sportchef Patrik Zetterberg. I och med det tycker jag det är hög tid att vi lägger ned allt snack om "svikare" eller "Judas", och ger honom en ärlig chans att utvecklas till en ledande spelare i vårt kära Gulsvart. 

Ser man objektivt på Frycklunds karriär så har den definitivt inte varit spikrak. Att redan tidigt betraktas som en ny Patrik "Bulan" Berglund blev kanske ett allt för tungt ok att bära. Förväntningarna på Frycklund när han klev in i A-laget var höga. Rent av för höga? Att vara en ung talang har sina sidor. Risk för att man själv blir fartblind. Luras att tro att man är lite bättre än vad man egentligen är i ambitionen att leva upp till allas förväntningar. Få lite vattenskalle, rent av. Kan lätt bli så, gissar jag, när allt för många ryggdunkare gör sig hörda. 

Det har även pratats en del om dålig attityd. Att Frycklund ibland spelat mer för sig själv än för laget. I sin ambition att hjälpa laget överarbetat och istället stjälpt. Som exempel på detta pekar man på så kallade onödiga utvisningar. Utvisningar tagna i frustration som drabbat laget negativt. 

Oavsett detta kan ingen ta ifrån honom att han faktiskt var vår bästa poängspelare under sin sista säsong hos oss. En säsong där många spelare tävlade i att underprestera. Det är fan i mig inte dåligt! Se bild..

Så, mina vänner, nu släpper vi sargen och går vidare och Välkommen tillbaka, Mikael Frycklund!