 |
| Mårtensson på gång.. |
Det kan inte undgått många så här dagen efter att det blev lite kalabalik i matchen mot AIK då vår Christopher Fish gick bananas. Det hela utspelade sig några minuter in i de andra perioden och den som råkade illa ut var Jonathan Andersson i AIK.
Ishockey är en sport där känslor bubblar under hjälmen på de flesta spelare. Det är sannolikt en stor konst att kanalisera alla dessa känslor på ett konstruktivt sätt. Då och då ser vi bevis för att spelare tappar fattningen och går över gränsen. Dock är det väldigt sällsynt i svensk ishockey att det hela utmynnar i regelrätta slagsmål, man mot man. Oftare tar det sig uttryck i att någon trycker till onödigt hårt och vårdslöst i en tackling eller vevar på med klubban. Inte sällan med skador som följd. I flera fall skador som håller den drabbade borta flera matcher, ja, till och med flera veckor.
Som bekant hade vi tidigare Viktor Mårtensson i laget. Då och då tog han en medveten fight med lämplig motståndare. Ibland för att stämma i bäcken då någon motståndare varit lite väl uppkäftig men även mer på eget bevåg. Mårtensson ansågs därmed besitta en egenskap som avskräckte våra motståndare till att vara allt för kaxiga på isen. Man kan lugnt säga att han blev både hatad och älskad för detta sätt att spela. Även inom de egna leden fanns två grupperingar. De som tyckte det var festligt, kul, och rättfärdigt när Mårtensson drog ut i handgemäng och de som ansåg att det mesta var pajaserier.
Själv var jag ständigt ambivalent i frågan och visste inte riktigt vad jag skulle tycka. Å ena sidan ansåg jag det mer än berättigat ett Mårtenssons offer fick sig en omgång. Å andra sidan var jag frustrerad över de avstängningar som blev en naturlig följd av "underhållningen". Dessutom ansåg jag att Mårtensson genom sina återkommande rallarslagsmål felaktigt fick stämpel som en buse. En buse var han definitiv inte. Det var ärliga tag. Fråga bara alla Leksandsfans som för tillfället får åtnjuta Viktors framfart.
Nåväl. Till huvudfrågan. Är det bra med dessa typer av slagsmål och är det Christopher Fish som ska stå för detta? Läser man dagens VLT framgår det att Fish var en aning frustrerad och i samband med en sammanstötning med tidigare nämnde AIK:are valde han att gå loss med nävarna. Om målsättningen var att väcka laget, fick det då den effekten? Mitt spontana svar på den frågan blir "Nej". Inte som jag upplevde det från läktarplats. Möjligtvis påverkade det spelarna på ett sätt som gav resultat längre fram i matchen. Att de kände sig tvingade till att agera när Fish offrat sig. Det är en möjlighet.
Det tråkiga i denna kråksång är dock påföljden för Christopher. Avstängningen. En avstängning som kan bli ett par matcher lång. Det är inte vad laget behöver just nu. Så summerar jag det hela anser jag att effekten av det hela tyvärr blir negativ. Men, det är min åsikt. Andra tycker säkert annorlunda. Om inte annat kommer Fish´s status hos de allra flesta supportrar öka mångfalt. De kanske ser en framtida Stefan "Stiffen" Holmgren i vardande. Den kanske "elakaste" spelaren som lirat i Gulsvart. En spelare som älskade att vara innanför tröjan på alla motståndare. En spelare som vi supportrar älskade lika mycket som han var hatad av våra motståndare. Skillnaden är dock att Fish kan göra mål:)
Kort sagt. Jag anser att Christopher Fish ska vara mer "Stiffen" än "Mårtensson" fortsättningsvis. Fräck, företagsam, och extremt irriterande för våra motståndare istället för att knäcka knogarna och bli avstängd.
Nog om detta...
