Time out!

Så tokigt det blev. När jag för en gång skull tyckte att Tre Kronor gjorde en hygglig insats blev det bara pannkaka av det hela. En timeout avgjorde till Tjeckiens fördel. Ett Tjeckien som var otroligt stressade och spelade i panik erbjöds plötsligt ett utrymme att planera för de återstående femton sekunderna av matchen. Nu kunde de prata ihop sig och genomföra en smart tekning som utmynnade i ett kvitteringsmål. Så dumt! Så onödigt.

Senare på kvällen hade Ryssland, i ärlighetens namn ett oerhört ointresserat Ryssland, fullt sjå med att besegra ett vilt kämpande Tyskland. Vad var det han sa den goda Tommy Sandlin? Jo, att "motivation slår klass". Tänk så nära att han fått rätt igen i sin himmel!

Nu väntar en helt ointressant match mellan två förlorare. Sverige mot Tyskland. Den ska vi bara vinna. Gärna med tvåsiffrigt ty sådan klasskillnad är det mellan våra landslag. Allt annan är bara pinsamt...

För övrigt måste detta varit ett av de sämsta VM som spelats på mannaminne. Bara en sådan sak som att Tyskland hankade sig fram till semifinal understryker detta. Ett Tyskland som spelar i A-VM endast tack vare att de är arrangörer(eller är jag ute och cyklar nu?) Och USA fick spela i nedflyttningsserien. Hallå! Är det någon nation som tar detta VM på allvar längre?

Heja Sverige #2

Så är det då dags för semifinal i årets ishockey(gäsp)VM. Har förgävas försökt hitta tillbaka till den känsla som en gång fanns inför Tre Kronors framträdande i Tv-rutan men hittar inte fram. Fortfarande känns det så där irriterande lagom. Upptäckte till min förvåning att jag satt och hoppades att danskarna skulle göra mål för att på så sätt skapa lite nerv i rutan. Ärligt talat hade jag inte gått i graven om danskarna vunnit. Så illa är det ställt med min passion för vårt "älskade" landslag.

Ännu har jag inte drabbats av några större känslostormar av att följa nästa alla matcher som spelats. Inte ens när finnarna mötte tjeckien kändes det någon nerv. Vem bryr sig, ungefär, kändes det. Vem bryr sig vilka vi får möta i en semifinal. Illa, illa, att man inte kan mobilisera åtmintstone ett uns av förväntningar eller känslor.

Varför känner jag mig så himla blase, avslagen, ointresserad egentligen? Fan vet.

Drar mig till minnes en resa till Hovet på sent 70-tal. En träningsmatch inför VM. Sverige mötte Ryssland. Oj vad jag längtade och trängtade efter den matchen. Att få resa upp till huvudstaden och bevittna ett Tre Kronor där varje spelare var stora hjältar och kändisar. Som liten palt hade man samlarkort med spelare som fortfarande lirade med i laget! Man visste allt om alla spelare. För att inte tala om Ryssarna! Jösses Amalia vilka lirare de hade. Upplevelsen var intensiv, svindlande, hänförande och total. Ett minne för livet att bära med sig och vårda ömt. Värt varenda öre och dubbelt därtill. Man var alldeles salig inför, under och efter matchen.

Kan det bero på inflation att man inte längre känner på samma sätt. På den tiden spelades ett fåtal landskamper varje år. Det var någon enstaka träningsmatch innan VM. Idag spelas så många turneringar och träningsmatcher att kvantitet får gå före kvalitet. Mångfald har blivit enfald - typ. När väl VM startar känns det som om säsongen redan är slut - typ.

Exempel: Inför turneringen Sweden Hockey Games, var vi(fru och dotter) och såg en match. I ABB Arena mötte Sverige Slovakien. Ett oinspirerat Tre Kronor spelade som en "påse nötter" och fick stryk med 1- 4. Några dagar senare reste vi upp till Stockholm, och Globen, för att avnjuta(!) den avslutande matchen i turneringen. Där mötte vi Finland. Ett fullsatt Globen fick bevittna en otroligt usel match mellan två lag som spelade så dåligt att det var skamligt! När vi åkte hem kände vi alla bara en stor besvikelse. Min dotter, som är ett stor fan, var förbannad och arg över att vi bränt så mycket pengar på "en sådan skitmatch"! Aldrig mer, var hennes slutkommentar...

- Det kan inte vara rätt och riktigt att matcher i ett ishockey-Vm ska behöva konkurrera med grill-os och baden-badenstolar...

Heja Sverige!

I vanlig ordning smyger Tre Kronor fram i filttofflor och är nu framme i en kvartsfinal. På vägen dit har de blivit hyllade, ifrågasatta, förlöjligade, hånade för att slutligen nå ett tillstånd som kan kallas - respekt. Respekt över att Tre Kronor, med en medioker laguppställning, lyckas med det som är viktigast. De lyckas nämligen spela som ett LAG!

Det är inte mycket finess, eller lir, vackra passningar, tjusiga dragningar. Nej, istället bjuds vi på stabilt och kontrollerat spel. Så typiskt för svensk lagidrott att man nästan - kräks! Jag, så är det. Jag har fortfarande svårt att hålla ut och se en hel match med dagens Tre Kronor. Det är som att se om samma film om och om igen. Det händer inte mycket mer än vad som verkligen behövs för att handlingen ska framgå. Trist, tråkigt och stereotypt, men, rasande effektivt, kan man sammanfatta Tre Kronors spel.

Jämfär med Ryssland. Ojojojojoj! Där händer inget långa stunder, för att sedan blixtra till, och allt händer på en gång. Det är tempoväxlingar, dragningar, krosspassningar, stenhårda skott, överlämningar och allt i en rasande fart med full kontroll. Man vet inte från byte till byte vad som ska hända! Klart högre underhållningsvärde.

Att jämföra Sverige och Ryssland sätt att utöva denna sport är som att jämföra en huggkubbe med en dansös!

Bara därför kommer säkert Tre Kronor ta sig till final och där vinna med 2-1. Men även om detta sker är jag rätt säker på att det publiken INTE kommer att minnas Sveriges kretaivitet...

Sverige i ishockey är som fotbollens Tyskland...

Tre Kronor

Heja Sverige!

Det liknar mest "apa" detta med dagens Tre Kronor. Har insett, till viss förfäran, att den spelare i laget som utmärkt sig mest är Niklas Persson! Inget ont om denne duktige spelare, men, snälla nå´n! Det är inte den typen av spelare som ska dominera i ett svenskt ishockeylandslag. När Tre Kronor samlas till match ska det vara massor av "bling-bling" i laget. Det ska glänsa och skimra om laguppställningen. Man ska dra en djup suck av hänförelse när man ser laguppställningen. Ok, visst suckar jag nu också, men det av helt andra anledningar än hänförelse...

Spelare som man lägger märke till i laget är:

- Linus Omark. Är inte han väldigt överreklamerad. Kladdar med pucken så länge att spelet stannar av. Han har utvecklat tvillingarna Sedins sargspel till en nu dimension. De började med sin märkliga spelstil i Modo. Ett evigt vändande och vridande någon halvmeter från sargen där de täckte puck föredömligt. De spelade ofta ett helt byte med ryggen mot mål! Men effektiva var de att hålla i pucken! När det gäller Omarks spel så upprepar han samma sak - hela tiden. In bakom mål(!) och sedan vända och vrida, vända och vrida, och inte händer det mycket mer!

- Tony Mårtensson. Jaha, vem är det? Är han vårt ess i leken? Ett vådaskott i mål i slutperioden mot Lettland men i övrigt platt och intet levererat från honom.

Nu får man hoppas på att "Mickis" har kraft och energi att börja leverera lite. Minns han fantastiska säsongen 08-09(!) då han var Kung i kvalserien. Det blir med andra ord en gurka att hoppas på....

Det är dags att sluta skratta...

..åt de "mindre" hockeynationerna nu. Norge, Danmark, Schweiz och till viss del Frankrike, har på ett tydligt sätt bevisat att de kan spela ishockey. Den tiden då Sverige var dominerande och ledande inom hockeyn i Europa är ett minne blott. Sett till spelet på isen så har både norrmän, danskar och schweizare visat upp ett betydligt rörligare, snabbare och mer offensivt spel än oss svenskar. Där dessa länder kreerar och skapar med hjälp av finess och fart, där åker svenska spelare i invanda bågar och envisas med tröstlösa, och upprepade, överlämningar bakom ryggen längs sarghörnen.

Jag inser till min fasa att svenska spelare är väldigt kompletta tvåvägsspelare, men, ofta saknar den riktiga spetsen, åt något håll! Vi har inte några riktigt bra målskyttar likväl som vi saknar riktigt bra defensiva backar. Alla spelare är så "allround" att de inte är riktigt bra på någonting. Det är min uppfattning efter att ha sett de inledande matcherna av pågående VM.

Behållningen så här långt har varit att följa Norge, Danmark och Schweiz framfart på rinkarna.De kanske inte är skolade lika bra som svenska spelare, men, jösses vad de kan lira hockey! Som åskådare är det en fröjd att delta från TV- soffan.

Tyvärr är det inte alls samma fest när det Tre Kronor spelar. Det är segt, lojt, fegt och tamt. Ingen fart, ingen frenesi, ingen ordning alls på det mesta. Har faktiskt inte orkat se igenom en hel match med Tre Kronor ännu. Då känns det mer stimulerande att vattna blommor eller att ta en långpromenad med hundarna!

För övrigt börjar jag allt mer ifrågasätta statusen på NHL! Visst finns det riktigt, riktigt bra spelare där. Inget tvivel. Men, handen på hjärtat, där finns också en himla massa "dussinspelare" som inte har någon stjärnglans alls. Att NHL:s status börjar utarmas vittnar flera saker om, tycker jag. Bland annat det faktum att så många spelare från Sverige blir draftade och åker över till "andra sidan Atlanten" trots att de knappt presterat något i ES!

Annat var det förr. Då var det endast ett fåtal spelare från Elitserien, de allra bästa av de bästa, som kunde slå sig in i ett NHL lag. Nu räcker det tydligen med att man skottar(!) in fyra puckar på 70 omgångar för att bli draftad och erbjuden en fantasilön. Se bara på vår egen Patrik Berlund. Ansedd som en av de största talangerna i modern tid(!) i svensk ishockey. Han fick inte många minuter speltid denna säsong trots att han spelar i ett ganska mediokert NHL-lag. Det om något måste understryka att de "världsstjärnor" vi får fram idag inte på något sätt kan jämföras med tidigare svenska spelare som lyckats i NHL...

Säger bara en sak: Börje Salming, Håkan Loob, Mats Sundin, Niklas Lidström, Mats Näslund, Anders Hedberg etc etc. Nu snackar vi RIKTIGA lirare...

Rekord

Man kunde inte låta bli att imponeras av tyskarnas fantastiska genomförande av matchen mot USA. Då tänker jag inte på det som utspelades på isen! Nej, mina tankar går till arrangörerna som lyckades genomföra detta "jippo" på ett sådan sätt att det sportsliga inte helt hamnade i skymundan. Det var stort gjort. Ska det fixas så ska de vara tyskar som gör det - typ! Jag menar. Kan de bygga bilar som AUDI, VW, Porsche, Mercedes och BMW så förstår man att de har förmågan att göra det "omöjliga" möjligt. Att de dessutom har för ovana att vinna fotbolls-VM med tämligen mediokra fotbollslag understryker bara detta folks inneboende kvaliteter...

Att sedan Tyskland fick vinna, denna ganska mediokra ishockeymatch, var som lök på laxen.

- Man undrar lite hur många liter öl som förbrukades?
- Man undrar väldigt mycket över om det fanns toaletter så det räckte?
- Det ena ger det andra - typ!

Är det idag som Sverige begår premiär?

- Denna blogg har inte riktigt tagit till sig detta VM fullt ut ännu!

Hittade en artikel om att Sverige slagit Danmark med 10 - 3! Det var värst, må jag säga. Artikelförfattaren ansåg att "det såg bra ut". Att det fanns en "färdig" VM-kedja. Hm, faen trot. Menade han inte cykelkedja?

- Skillnaden mellan vinter och sommar är hårfin. I alla fall om man är idrottsintresserad. Visste ni att fotbolls-VM kommer att spelas i Sydafrika! Gissa vilken årstid de har då? Just det - vinter! Det känns på något sätt ligga i tiden.

Ishockey-VM spelar vi på sommaren - i Tyskland!

Fotbolls-VM spelar vi på vintern - i Sydafrika!

- Världen är inte bara klok - någonstans. Tror jag planterar lite tomatplantor och tar fram snöskyffeln! Bara ifall...