Två fina insatser mot topplag...

Västerås - AIK 5-6(straffar)

Under de två senaste omgångarna har vårt 'lågbudgetlag' ställts mot Modo och AIK. Två lag som startat serien oerhört starkt och två lag som har en tydlig agenda. De vill till SHL. Båda lagen innehåller dessutom flera riktiga klasspelare. Spelare handplockade för att utgöra den spets som behövs för att nå riktigt långt på vårkanten. 

Trots detta pressar vi Modo in på mållinjen och förlorar endast med uddamålet. Idag mot AIK, som stundtals visade riktigt fin klass offensivt, lyckades vi hänga kvar i matchen och ta den till sudden och straffar. Ett scenario jag inte trodde var möjligt när serien startade. Gulsvart som ställer upp med en stomme av spelare som förra året huserade i Ettan! En poäng på dessa två matcher kunde varit mer. Det är förbaske mig imponerande!

Fram till nu har vi med andra ord varit med i alla matcher som spelats och hotat våra motståndare om poäng, med undantag för premiärmatchen borta mot Karlskrona. Det är inte illa pinkat av ett gäng 'Ettan-spelare' som till denna säsong kompletterats med värvningar som förväntas blomma ut. Spelare som inte fått genomslag, eller istid, i tidigare föreningar och som nu förhoppningsvis ska ta nästa steg i sin karriär.

Sett till lagets prestation från omgång två fram till idag anser jag att vårt lagbygge förtjänar ett mycket positivt omdöme. Spelare för spelare kan man visst framföra kritik för bristfälliga prestationer under match. Men, kollektivet Gulsvart, ser löjligt bra ut, om jag får uttrycka min åsikt.

Den hetaste potatisen när man lyssnar till supportrar är målvaktsfrågan. Somliga anser att Ersson ska ta förstaspaden. Andra att Dahlbom måste få chansen. I en värld av svart och vitt kan utgången av detta spörsmål vara att låta en 'vinnande målvakt' få spela. Nu är dock inte allt svart eller vitt. Inte ens i ishockey. Det ryms gråskalor i det hela. Ytterst sällan kan ett lag trumma på genom en hel säsong och förlita sig på en uttalad förstemålvakt. Målvakter är inte som andra människor, ska ni veta. De är som gamla vaser. Bräckliga. En utespelare kan berömmas för att ständigt skapa chanser utan att för den skull göra mål. En målvakt bedöms utifrån sitt sämsta ingripande under match. Om målvakten gör 34 fina räddningar drunknar detta faktum om två enkla puckar slinker in. Då är han plötsligt värdelös. Hur kul är det på en skala?

Ta Ersson som exempel. Spelade som på moln och fick fortsatt förtroende mot Modo. Plötsligt kom verkligheten ikapp. Två tveksamma ingripanden som gav Modo energi att vända matchen till sin fördel. Nu var plötsligt Ersson "värdelös" från att tidigare hyllats som närmast en Gud!

Det som ofta glöms bort, tyvärr, när man bedömer en målvakts insats är det som föregår det avslut som trillar in i nät. Vilket hjälp fick målvakten! Förra säsongen blev Dahlbom närmast helgonförklarad för sitt målvaktsspel. Med all rätt. Men det som gjorde honom så förbannat bra var det understöd han fick av hela laget i det defensiva spelet. 

I dagens match tycker jag själv att Dahlbom utstrålade ett visst mått av osäkerhet. Föll tillbaka i gamla synder där han stundtals gled bort från målet på ett märkligt sätt. Ska man lasta Dahlbom för något mål idag så var det AIK:s 1-0. En så stor målvakt som Dahlbom ska kunna stänga ett avslut från den vinkeln. I övrigt anser jag mig inte kunna lasta honom för övriga baklängesmål. Vi bjöd helt enkelt AIK för bra avslutslägen. AIK:s mål fram till 5-4 var ett exempel på detta. Fummel i mittzon som gav AIK spelvändning mot ensam back. Aningen passivt backspel som tillät avslut. Där måste back kunna jobba mer blad mot blad och styra bort avslutet. Men det är min åsikt.

För övrigt #1 kan vi "tacka" AIK:s målvakt som var ungefär lika darrig(!) som vår Dahlbom i denna match!

Vad jag vill ha sagt är att vi behöver hålla igång två målvakter. Att förlita sig på en målvakt som plötsligt "går sönder" är aningen vanskligt. Problematiken med just målvakter är att de behöver förtroende, trots mindre bra insatser, för att bli bra! Minns att Dahlbom även började förra säsongen i Ettan aningen svajigt innan han  kom in i sin bubbla och växte ut till Ettans bäste målvakt!

Kort sagt: - Vi har de målvakter vi har och ska naturligtvis ge båda vårt stöd när de glider in på isen för att vakta vår kasse!

För övrigt #2 tycker jag fortfarande att Kalle Östman är ett riktigt fynd!

På återhörande..