![]() |
| GurkOlle |
Som ni säkert noterat har jag inte skrivit på bloggen sedan en tid tillbaka. Flera orsaker till detta. En är att jag helt enkelt tappade lite sugen i slutet av säsongen. Denna blogg startades en aprildag anno 2009 och jag har allt sedan den dagen skrivit om det mesta som rör min älskade förening, VIK Hockey. Ibland har jag varit upprymd, ibland glad, ibland bitter, några gånger förbannad, ofta ironisk, när jag skrivit mina inlägg. Gemensamt för alla inlägg är att de på olika sätt speglat min passion för laget.
- Just nu, idag, känns det bara, tomt!
Sedan beskedet kom om en föreningen i ekonomiskt kaos har jag mått riktigt dåligt. Urdåligt. Det är märkligt så man kan ta vid sig. Att man kan bli så berörd. Känna sig så sårad, sviken, bitter, och besviken.
Ja, jag vet att jag har en stor svaghet. Jag tror på människor. Jag tror på det goda. Jag tror att människor vill väl. Jag tror på människors förmågor, och dras gärna med. Blir kanske lite fartblind själv. Tappar emellanåt fotfästet.
Genom livet har denna egenskap som jag bär till största delen varit positiv. Genom mitt sätt att tänka, ta mig an uppgifter, har jag emellanåt lyckats "försätta berg". Göra det som syntes så svårt, jag kanske rent av, omöjligt. Men, självklart, då och då har även jag gått på pumpen, gått på en mina, gjort en dikeskörning modell monumental. Då har jag vanligtvis rest mig, borstat bort dammet, och tagit med mig denna erfarenhet som en ny lärdom. Det är av misstagen man blir stark, sägs det.
Just idag känns det som om jag gjort en rejäl dikeskörning. Värsta krondiket. Ner och upp för att sedan volta fem varv ut på ett sädesfält. Utan bälte! Naturligtvis har jag själv inte gjort något fel när det gäller Gulsvart. Jag är inte delaktig i den ekonomiska härdsmälta som nu råder. Men, jag var naiv nog att tro. Jag trodde att allt var under kontroll.
Besvikelsen över att de människor som är satta att förvalta min förening har misslyckats så kapitalt gör mig ont. Fruktansvärt ont. Finner knappt ord för att beskriva min uppgivenhet, min frustration, irritation, min, sorg. Märkligt nog känner jag ingen aggression, vrede, mot de personer som misslyckats så kapitalt. Förklaringen finns i texten ovan. Jag tror inte någon nu sittande person i föreningen medvetet skapat dagens oordning, kaos. I grunden är de som du och jag, dessa människor. De vill väl. De ville föreningens och allas bästa. En oerhört klen tröst, visserligen, men så tänker jag.
- Faktum är att det är inte förbjudet att vara korkad! Det finns ingen lag som hindrar folk i olika ledande ställningar att ta felaktiga beslut. Vi pratar här om den så kallade mänskliga faktorn. Just att vi är människor, inte robotar, inte maskiner.
Själv har jag vid åtskilliga tillfällen, via olika sociala medier, häcklat och hånat andra lags supportrar för deras föreningars misslyckanden med ekonomin. Nu sitter jag här. Avklädd. Ömklig. Nu sitter jag med facit, och jag skäms. Jag skäms så oerhört. Ja, jag vet. Jag har egentligen inget att skämmas för, men, jag skäms nu för att jag t r o d d e! Hur kunde jag vara så naiv, så blind, så utan insikt? Svaret på det är att jag faktiskt inte visste. Jag visste att vår ekonomi skulle vara ansträngd efter denna säsong. Det var ingen hemlighet. Men jag visste inte denna k a t a s t r o f a l a omfattning.
- Naturligtvis skäms jag även för att jag häcklat, hånat, andra föreningar när jag nu själv är "företrädare" för den föreningen som misslyckats helt och fullständigt!
De personer som varit inblandade i denna skandalösa hantering av föreningen har naturligtvis inget förtroende hos mig i fortsättningen. Jag dömer dem alla för deras a g e r a n d e som a n s v a r i g a till detta kaos. Vem som har mest, eller minst, skuld i denna härva är för mig ointressant. Alla har de ett g e m e n s a m t ansvar som ingen kan undkomma.
..återkommer inom kort med mer tankar. Det finns trots allt en framtid....
