Hackkycklingar

Ola Svanberg!

Lite vuxenmobbing får man räkna med, eller hur? Det ligger lite i tiden. Tänker på hur vi supportrar emellanåt hemfaller till att klanka ned på någon enskild spelare. Genom åren har det funnits ett antal spelare även i vår klubb som fått utstå en hel del spott och spe. Blivit ifrågasatta från topp till tå. Blivit granskade in på bara kroppen och ofta fått klä skott för hela lagets misslyckande. För en tid sedan hade vi Ola Svanberg i truppen. Säsongen 2008-09 lirade han med Brynäs i dåvarande Elitserien. Gjorde 43 matcher. Värvades till oss  2009-10 och fick spela 23 matcher innan han deporterades(!) till Vita Hästen. Olas hockeyresa fortsatte vidare till Borås HC innan han vände åter till Vita Hästen för två säsonger. Till denna säsong ska han tydligen representera IK Guts i - division 3! Vid 29 års ålder borde rimligtvis Ola varit på toppen av sin karriär, inte lira i division 3! Men så kan det gå.

Ni minns säkert snacket när han spelade med oss. Ganska snabbt delades supportrar in i två läger. Det ena ansåg att han var en fullkomlig katastrof och därmed borde kickas ur truppen omedelbart. Andra, inklusive undertecknad, tyckte han hade viss talang och borde få chansen. Man kan säga att det rådde delade meningar om Olas förträfflighet, minst sagt. Något som hördes inte bara från läktarplats utan även på olika sociala medier. Ibland var påhoppen mot Ola minst sagt hätska. 

Jag minns speciellt en match borta mot Bofors. Vi hade blivit rätt överkörda men genom någon form av mirakel, och bra målvaktsspel, lyckades vi hålla oss kvar i matchen. Vid ställningen 1-1 och någon minut kvar bjöds vi plötsligt på ett gyllne läge att rent av vinna matchen! Bofors drabbades av en utvisning och vi fick möjlighet att spela 5-4. Nu skulle vi åtminstone försäkra oss om en poäng vid ett oavgjort resultat. En stor framgång med tanke på Bofors överlägsenhet spelmässigt i denna match. Mats Waltin valde att ta en timeout och instruera sina spelare som skulle lira powerplay. Enligt hörsägen påpekade Mats en sak framför andra: - Ta inga dåliga backskott där vi riskerar en kontring! Sedan minns ni säker vad som hände. Just det. Ola Svanberg, naturligtvis, lyckades göra exakt det han inte skulle göra. Han drog iväg ett backskott som täcktes av Boforsspelare och kontringen kom som ett brev på posten. En kontring som innebar att Bofors kunde peta in 2-1 och vinna matchen!

Efter det var den gode Ola såld och bränd på alla sätt. Den kritik han därefter fick utstå var till viss grund befogad men gick lika ofta överstyr. Och det är här som jag anser att vi supportrar ibland går alldeles för långt i vårt fördömande. Det är nu det gäller att skilja på person och p r e s t a t i o n! För mig är det alltid helt ok att kritisera prestation. Det hör till en supporters rätt, mer eller mindre. När vi däremot övergår till att kritisera och ifrågasätta personen, då blir det galet. 

Ola Svanberg var ett exempel. Kenneth "Bacon" Bergqvist ett annat. Idag har vi Per Helmersson som befinner sig i ungefär samma läge som en gång Ola Svanberg. Jag har framfört kritik mot Helmersson och kommer säkert kritisera honom igen. Däremot har jag svårt för att supportrar kritiserar honom bara för att han är - Per Helmersson! För det är så jag upplever det ibland. Man sätter likhetstecken mellan person och prestation. När man dessutom antyder att Helmerssons prestation har någon form av koppling till hans civila yrke når det hela någon slags bottennivå. 

Jag försöker resonera resonabelt. Om föreningen, med sportchefen i spetsen, tycker att Per Helmersson är värd en chans, då anser jag att han ska få det också. Tycker Martin Filander att Per Helmersson är en tillgång för laget, ja, då tycker jag det också. Så enkelt är det. Detta kommer givetvis inte förhindra mig från att kritisera den gode Helmersson om/när han gör en eller annan fadäs ute på isen. Men, som sagt var, prestationen kan vi alltid kritisera...

Så tycker jag...

Supporterkultur #1

Support = stöd

Supporter = Ett fan av ett idrottslag 

Kultur - kan definieras som livsmönster till exempel språk, konst, värderingar och institutioner hos en population som överförs socialt från generation till generation. 

Kultur - har kallats "levnadssättet hos ett helt samhälle". Som sådant inkluderar det beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna. 

Kultur - refererar ofta till en universell mänsklig kapacitet för att klassificera och kommunicera erfarenheter materiellt och symboliskt. 

Den höga kulturella förmågan har länge betraktats som en definierande egenskap hos människan. 

(källa Wikipedia)

Supporterkultur A

- Gemensamma värderingar ex: Vi hatar alla andra!

- Beteendemönster ex: Skrika könsord, vandalisera, hota, slå.

- Klädsel ex: Luvtröja, halsduk, pikétröja

- Ritualer ex: Dricka öl, sjunga nidvisor, hota ledare och spelare

- Normer ex: Vi är bra alla andra ska ha spö!

- Symbolik ex: Tatueringar, knogjärn, maskering

eller:

Supporterkultur B

- Gemensamma värderingar ex: Vi älskar vårt lag, vi är alla lika värda, tillsammans är vi starka

- Beteendemönster ex: Sjunga positiva ramsor i med och motgång

- Klädsel ex: Valfritt, alla är välkomna. Bara du älskar ditt lag.

- Ritualer ex: Samling före och efter match för att fira, oavsett resultat

- Normer ex: Behandla alla med respekt

- Symbolik ex: Matchtröjor, halsdukar, sång 

Vilken kategori föredrar du?

De bilder jag valt är till för att visa två sidor av ett mynt. Bägge supportergrupperna visar sin passion, sin kärlek, till en förening, men väljer helt olika uttrycksformer.  I båda fallen handlar det om supporterskap, supporterkultur. Så väsensskilda från varandra i dessa form och uttryckssätt men sorteras under gemensam rubrik - supportrar.

Vad är det vi gemene man egentligen menar när vi pratar om supporterskap, supporterkultur, läktarkultur? Jag hör ofta supportrar prata om vikten av att värna en god läktarkultur. Bra nog så, men vad menas, egentligen. Vad är en god läktarkultur? Vem bestämmer praxis, regelverk, normer? 

Vad är det som skiljer en supporter från alla de personer, det stora flertalet, som bara omnämns som 'publik'? Om de är på arenan för att ge sitt stöd, till sitt lag, så är de per definition lika mycket supportrar som någon annan!

När skedde separationen? När började man skilja på folk och folk, supportrar från publik. Varför denna polarisering? 

När jag började gå på arenaidrott, Rocklundahallen, i slutet av 60-talet fanns inga supportrar i dagens betydelse. Däremot fanns en hängiven och kunnig publik. En publik som skapade stormbyar från läktarplats av bifall genom burop, skrän, visslingar och skrik. Eller var de supportrar? 

På sociala medier hörs ofta ropen skalla om vikten av att behålla en god och bra supporterkultur. Under dagen bad jag mina följare på #Twitter hjälpa mig att exempelgöra vad detta faktiskt innebär. Svaren blev många, intressanta, tankeväckande men framför allt olika. Olika ur den aspekten att det som var viktigt för den ene inte alls hade samma betydelse för någon annan. 

Man kan säga att jag inte vet så värst mycket mer nu än när jag började fundera på detta ämne. Det jag vet, med all säkerhet, är att det finns väldigt många personer, supportrar, som viger stora delar av sitt liv till att följa sitt favoritlag. Man gör det med glöd, passion och stort hjärta. Det är i mötet med andra grupperingar, med samma passion för sitt lag, som det ofta uppstår problem. Det är då det skiter sig, bokstavligt talat. Detta trots att vi alla, både lag och supportrar, lever i en symbios med varandra, där vi är beroende av varandra.  

Vi har alla samma passion för vår sport men medverkar aktivt till att försvåra för våra föreningar att skapa en miljö som är inbjudande och lockar till sig ny publik, nya besökare, som i sin tur genererar intäkter som är en förutsättning för våra lags fortsatta överlevnad. 

Allvarligt talat blir jag inte riktigt klok på detta som kallas supporterkultur eller läktarkultur! Blir du?

Den goda tonen...

...kan inte uppfattas av tondöva. Att föra sig, att uppträda anständigt, att bemöta som man vill bli bemött, är några grundläggande teser i min enkla livsåskådning. Den har burit mig långt i livet och dessutom bjudit mig massor. Genom att inte vara fördömande, inte grundlöst dömande, har jag genom åren begåvats med fantastiska möten med andra människor. Människor som varit korta, långa, smala, tjocka, konstiga, annorlunda, högljudda, livliga, introverta, utåtriktade, eller rent av från främmande kulturer.

Det har varit oerhört berikande och gjort att jag på många sätt kunnat hitta mitt eget jag, mitt inre väsen, lära känna mig själv. Genom att dela glädje och sorg, framgång och motgång, byta okunskap mot kunskap, har jag blivit allt mer stärkt i min egen tro. Tron på att människor i grunden är goda, vill varandra väl, bryr sig om, strävar mot samma mål.

Vadan denna märkliga utläggning? Jo, den bottnar helt enkelt i det missmod jag ofta känner när jag tar del av kommentarer till artiklar som publiceras på tex Svenska Fans. Vad är det som gör att så många människor tycks må så dåligt, lida av sådan innestängd aversion, sådan manisk ilska, att de tar sig tid att formulera de mest verdervärdiga inlägg?

Jag bara undrar?

Kanske det är dags att göra om. Göra annorlunda. Göra nytt. Kanske det är så att många inte kan hantera den frihet som är kopplad till ett Alias på Internet? Jag undrar, i all anspråkslöshet, om tonen skulle vara densamma på olika forum om vi alla "tvingades" framträda med våra riktiga namn? Kan aldrig tänka mig det.

Därför har jag bestämt, mig här och nu, att jag alltid ska sträva efter att behålla den "goda tonen". Inte hemfalla till den "klagande ton" som så ofta hörs, en ton gnällig och skrällig, färgad av avund och missunsamhet. En ton som skär genom märg och ben som en iskall nordan. En ton som tenderar att döda, förgöra, och omöjliggöra det vi alla egentligen vill ha - en ömsesidig respekt!

Go´natt!

Publiken - var är du #2

Del 1

Jag har tidigare nosat lite på detta med publiken. Eller kanske snarare avsaknaden av publik! Efter en hel del funderande har bloggen kommit fram till några tankeväckande(!) insikter. Det finns nämligen olika typer av publik. Så är det! Om ni följer med i mitt resonemang så skall jag försöka klargöra hur jag menar och hur jag tänker. Sedan är det fritt fram att komma med egna kommentarer, för eller emot, bloggens funderingar.

Först måste jag klargöra några fundamentala sanningar. Bloggen har inte en aning om hur stor del av klubbens budget som utgörs av publikintäkter. Detta går säkert att ta reda på men är inte avgörande för mitt resonerande. Jag har inte heller något statistiskt underlag för mina antaganden vad det gäller hur många besökande som kan tänkas ingå i de olika kategorier  publik som jag har för avsikt att presentera och nagelfara.

Kärnan

Så vill jag kalla den grupp besökande som ständigt kommer till match i ABB Arena. Vecka efter vecka, säsong efter säsong, dyker de upp, betalar sin entre och smyger upp på läkaren. De gör inget större väsen av sig. De ställer inga stora krav på arangemang. De är fullt nöjda med att se sitt lag i match efter match. Denna gruppering består av cirka 1200 personer. Siffran är konstant säsong efter säsong. Utmärkande för denna grupp är att de ständigt återkommer trots alla motgångar för laget!

Fansen
Den grupp av besökande som syns och hörs mest. Iklädda lagets färger förgyller de under matchen. Denna skara är en aning mer flyktig än kärnan och antalet fluktuerar kraftigt från match till match. Enligt min bedömning kan det röra sig om 150 - 400 personer som kan indelas i denna kategori. Dessa fans ställer ofta högljudda krav på sitt lag. Gärna i olika forum.

Evenemangsbesökaren

Här pratar vi om besökare i Arenan som har fått sin plats genom ett företag. En kul grej att gå till hallen och se match. Vilka spelar? Jaha, Västerås mot - vem? För denna grupp besökare är ett besök i ABB Arena likställt med att gå på bio eller teater. Det är helt enkelt ett sätt att fördriva kvällen. Gärna med inslag av mat före, under eller efter matchen. Det skall vara bekvämt och enkelt. Tillgång till faciliteter som restauranger, barer, shopping är nog så viktigt som själva matchen. Denna grupp utgör kanske 500 - 800 personer.

Marginal eller spontanbesökaren.

Besökare vars besök styrs av spontanitet. "Idag känner jag för att gå på hockey", "idag kommer AIK och då måste vi hata", "de spelar så dåligt så jag vägrar se skiten" eller " Leksand är alltid Leksand". En flyktig gruppering som är svårgripbar. Deras antal kan avgöra skillnaden mellan ekonomisk succe eller fiasko för en förening. När dessa spontanbesökare bestämmer sig att komma fylls hallen genast upp. Deras antal kan variera från en handfull till tusenden!

Man behöver inte ha IQ mer än en fiskmås för att begripa vilken av ovanstående "grupper" som måste bearbetas för att få till stånd en bättre besöksfrekvens till vår arena. Det är inte "kärnan", "fansen" eller "evenemangsbesökarna" som är problemet. Där kan man bara marginellt påverka besöksantalet.

 Den stora jobsposten för föreningen är att få in spontanbesökarna till arenan. Och inte bara en gång. Flera gånger. När man nu åskådliggjort denna häpnadsväckande(!) sanning kan vi titta på vilken publik föreningen riktar sina ansträngningar mot. Ja just det! Vad är det som byggs ut i hallen? Fler sittplatser, mer mat, mer barer, mer fina soffor, mer bekvämligthet och flärd! Är det verkligen dessa åtgärder som skall locka alla tusentals spontanbesökare som finns runt om i staden och länet?

Enligt mitt förmenande riktar man oerhört stora ekonomiska resurser på fel målgrupp! Att få fler sponsormiddagar, fler evenemangsbesökare, fler företagspaket sålda, kostar stora insatser i form av investeringar(mer restauranger etc) , men genererar tyvärr, enligt bloggens förmenande, väldigt lite b e s ö k a r e tillbaka.

Fördelen med denna strategi, ur föreningens aspekt, är att denna målgrupp bryr sig föga hur det går för laget. De har betalt för en "upplevelse" och kommer oavsett hur laget spelar eller mot vilka. På det viset är det genialiskt. Frågan är bara om det är realistiskt att tro på en framtid, där en majoritet av åskådarna är mer intresserade av "var fan kyparen är", än hur det går i matchen! Och är detta något eftersträvansvärt?

- Kanske är det lättare att skapa en evenemangsarena som lockar kunder än att bygga ett lag som lockar åskådare?

Bloggen sticker därmed ut hakan och påstår att man nu måste välja väg, välja en kurs, en färdriktning. Vill man ha en levande publik som skapar en fantastisk atmosfär och stöttar laget i med och motgång - eller - är avsikten att skapa en gigantisk "matsal" där idrottsupplevelsen är en biprodukt?

Återkommer med del #3 där Bloggen avslöjar hur man skall locka spontanpubliken tillbaka. Helt gratis dessutom!

Publiken - var är du #1

?

Runt om i olika forum funderar man över frånvaron av publik på arenorna. Ödsligt ekar det på Hovet eller i ABB Arena  när matcher spelas. Varför kommer inte publiken? Ännu kan vi Gurkor hoppas på att snittet från förra året kan bibehållas, eller rent av höjas, men tendensen är oroväckande.Bloggen skall försöka sig på en snabböversikt av publiktillströmningen under de första sex omgångarna av årets allsvenska:

Över förväntan:
- Bofors
- Almtuna

Enligt förväntan:
- Västerås

- Växjö

- Leksand

- Sundsvall

- Malmö

- Mora

- Troja

- Borås

Under förväntan:

- Örebro

- AIK

- Björklöven