Sitter på altanen och försöker förtränga det faktum att det ännu är långt kvar till match. Visserligen spelas det fotboll på Rocklundaområdet men tyvärr på en så låg nivå(!) att man inte känner någon större lust att göra ett besök. All respekt för Sportklubben som lyckats ta sig tillbaka till Superallsvenskan. Ingen skugga må falla över dem. Men handen på hjärtat. Vad är det för nivå? Om man betänker att Svenska landslaget rankas runt plats 20-25 i världen, högstaligan rankas på plats 24-25 i Europa så vad är då nivån på andraligan? Tycker man, som jag, att det spelas en bedrövlig form av fotboll redan i Allsvenskan så lockar givetvis Superallsvenskan ännu mindre...
Ur det perspektivet är det roligare med ishockey. Där rankas i alla fall Sverige på en hedrande tredje-fjärde plats, Elitserien på en femte-sjätte och hockeyallsvenskan ligger banne mig inte långt efter.
Men nu var det ju detta med årets lagbygge. Det rullar på. Utan pukor och trumpeter, kan man säga. Det kan mer liknas med ett ytterst försynt arbete som just nu pågår i strävandet att skapa ett slagkraftigt lag. Inga stora rubriker, inga svarta rubriker, inga spännande visioner, inga intressanta uttalanden, inga fräcka påståenden. Ibland känns det så påtagligt att föreningen skulle behöva en röst i natten, ett ansikte utåt, någon person som törs komma ut ur föreningsgarderoben och göra lite spännande uttalanden. Berätta om visionerna. Peka på planerna. Rita upp drömmarna. Vi saknar en "Percy" eller "Wikegård". En person som kan skapa intresse kring föreningen även de dagar då inget händer. Som det är nu finns inte Gulsvart under perioden april till september. Då går föreningen i stå, begravs i glömska, för att sedan plötsligt leva upp och pocka på vår uppmärksamhet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar