Sviten bruten, jämmer och elände!

Lindlöven - Västerås 2-1

Det blev som bekant torsk i den sista matchen, borta mot Lindlöven, och den fina sviten av segrar är därmed bruten. Detta på gott och ont. Laget slipper laget nu en extra börda. Vid seger hade vi tangerat tidigare klubbrekord och stort fokus på nytt rekord hade kommit som lök på laxen. Ett fokus som egentligen är rätt ointressant ur det längre perspektivet. Det viktiga, det fortsatt viktigaste, är naturligtvis att i kommande AllEttan hitta ett sätt att ta sig till den stundande kvalserien. Ur det perspektivet är både rekordet och förlusten mot Lindlöven av rent akademiskt värde. 

Då jag själv var på plats i Lindesberg till denna match kan jag krasst konstatera att vår insats var godkänd men inte mer. Vi skapade tillräckligt många chanser för att vinna även denna match men denna gång hade vi inte den medgång som behövs när skärpan inte är 100%. Vid flera tillfällen spelade vi runt lite för mycket istället för att gå på avslut. Det var lite för lekfullt ibland, helt enkelt. Åtminstone upplevde jag det från läktaren. Lindlöven, däremot, gick för fullt från start till mål. Akilleshälen denna match var att vi inte förmådde utnyttja våra powerplay. Mål där och matchen hade vunnits utan större problem. Men som sagt. Den riktiga skärpan, eller inställningen, var inte med laget denna kväll. Fullt förståeligt. Allt var redan avgjort. Serieseger och fortsatt spel i AllEttan. 

- När vi väl gasade på, tog i som vanligt, lyste klasskillnaden igenom. Så jag är lugn..

Nu är det bara att invänta lottningen till AllEttan och påbörja nästa fas denna säsong. 

Det som gladde en hel del denna kväll var att närmare ett trettiotal supportrar hade tagit sig till Lindesberg denna onsdagskväll för att följa sitt lag i en närmast betydelselös match. Det är fan i mig riktigt bra....

- Att sedan Sami gick bananas över domarens märklig bedömningar i den sista delen av tredjeperioden förhöjde den totala upplevelsen med många procent. Helvetet vilka röstresurser den grabben har!

Jag var även tacksam över att inte behöva frysa tasken av mig under kvällen. Till skillnad mot hallen i Kumla var Lindlövens hall utrustad med värme som gav vistelsen en känsla av visst välbehag. Däremot lite visset att de hamburgare som fanns att köpa värmdes via en smörgåsgrill. Men, tillbehören var goda. Ytterligare ett minus att damen som förestod kiosken hade den gällaste röst jag hört sedan jag lade häftstift på frökens stol i årskurs tre.

Fanns det då ingen spelare som stack ut lite extra denna kväll? Tja, nä, kanske. Jo, Dahlbom stred tappert och gjorde en stabil insats igen. Målen var i det stora hela otagbara. 

Lindlöven har en förstafemma som håller okey nivå. Dessutom ett powerplay som är vasst. I övrigt ett lag på dussinet i Hockeyettan. 

Den som vill kan läsa här hur Lindlövenspelaren Max Lalander upplevde matchen. Jag konstaterar, efter att läst texten, att han inte har någon större insikt i hur matchen egentligen såg ut. "Vi styrde matchen", säger han, som exempel. Jo tjena, säger jag....

Nä, nu får det räcka..