Nya seger mot vilt kämpande Arboga..

Marcus Dahlbom 94.23%

Arboga - Västerås 1-3

Ännu en bortaresa denna höstsäsong. Enköping, Köping, Surahammar, Arboga och Mariestad, så här långt. Trevligt värre kan jag säga. Det är lite som att komma hem varje gång fast man är på bortaplan. Man befinner sig ständigt bland vänner. De dyker upp, överallt. Små som stora, långa som korta, män som kvinnor, unga och gamla. En härlig blandning av Svartgula supportrar. Utöver det träffar man alltid andra intressanta personer och personligheter. 

När det gäller matchen mot Arboga så gestaltade sig den ungefär som matchen hemma mot Enköping. Vi började skapligt, tog tag i matchen från första nedsläpp, hade några fina chanser att göra första målet. När vi inte lyckades spräcka målnollan fick Arboga mer mod och började flytta upp spelet. Det var väl inte speciellt mycket mer att säga om den första perioden. Jämt på isen och båda lagen hade hyggliga lägen att hänga en kasse eller två.

Den andra perioden rullade på som den första. Arboga stred tappert och vi tog i utan att förta oss, såg det ut som. Det slog inte direkt gnistor om vårt spel men samtidigt bjöd vi inte Arboga på några heta lägen. Första målet i matchen kom mitt i perioden när Johan Skiöld tog saken i egna händer. Detta efter ett powerplay där vi skapat några hyggliga chanser utan resultat. Johan tog pucken från sarg, in mot slottet, och hängde in pucken elegant vid bortre stolpen. Inte mer med det. Tyvärr lyckades vi inte kapitalisera på vårt ledningsmål utan Arboga kunde omgående kvittera efter ett pucktapp i sarghörnet bakom Dahlbom. Kändes lite onödigt men inte helt orättvist sett till matchen. När vi några minuter senare drabbades av en utvisning anande man oråd. Nu fick Arboga läge att vända på steken till egen fördel. Men, tji fick dom. Nu var det deras tur att "tappa puck" bakom eget mål och plötsligt fick Marcus Bergman läge, i fyra mot fem, att vispa in pucken. Första försöket gick inte alls. På något märkligt sätt fick han tillbaka pucken för nytt försök och då gick det bättre. Smack, sa det bara och vi hade 2-1 i matchen. Återigen var Johan Skiöld inblandad, denna gång i förarbetet. 

Till den tredje perioden tycker jag att Gulsvart kom ut med en helt annan pondus och bestämdhet. Arboga hamnade gång på gång på rygg i egen zon och hade fasligt svårt att freda sig. Till slut kunde de inte stå emot och Marcus Bergman lyckades trycka in ännu en puck bakom Arbogas målvakt. Gissa vem som stod för förarbetet? Ja just det, Johan Skiöld! Med 3-1 i ryggen blev resten av perioden en lång transportsträcka mot slutsignalen. Precis som i tidigare matcher stängde laget ner matchen på ett effektivt sätt. 

Den enda dramatiken efter vårt tredje mål utspelades då Kenny Källström klev fram i mittzon och stängde för en framstormade Arbogaspelare. I mina, och många andras, ögon en klockren open-ice-tackling. Det tyckte inte domaren som belönade Källström med 2+10 för tackling mot - huvud! Det är tråkigt att det ska vara så svårt att premieras för en rejäl tackling i tider då rädslan för skador mot huvud väger tyngre. I detta fall upplevde jag att Arbogaspelaren "sjönk ihop" när han såg Källström torna upp sig. Kanske en naturlig reaktion, men, det innebar att han därmed kom in väldigt lågt i kollisionsögonblicket. Med andra ord hopplöst läge för Källström! Han kunde inte gärna "hoppa undan" i sista tiondels sekunden...

Summa summarum en stabil insats av Gulsvart i en match där våra motståndare troligen gjorde personbästa i varje byte för att hänga med. 

I och med denna seger har vi nu nio raka segrar! Det är fan i mig inte kattpiss. Oavsett serie är det jädrans bra att vinna så många matcher i följd. Det indikerar på något. I detta fallet, hävdar jag, indikerar det på att laget funnit en trygghet i sitt spel som präglar uppträdandet från första till sista nedsläpp. Stabilt, är ordet för dagen. Stabilitet. Väldigt få egna misstag över hela isen. Väldigt få gånger man bjuder sina motståndare på något gratis. Ska de ha en målchans mot oss får de minsann jobba hårt för det. 

En annan sak som gläder mig väldigt mycket är Marcus Dahlboms nyfunna stabilitet i kassen. Han ser så förbaskat trygg ut i sitt agerande. Allt hänger ihop, som vanligt. Då alla andra i laget gör rätt saker vid rätt tillfälle blir naturligtvis Dahlboms uppgift aningen enklare. Han kan släppa en och annan retur, men ingen fara. Alltid en egen spelare(back) som städar undan. Otroligt viktigt att Herr Dahlbom får bygga upp tillit till sin egen förmåga inför de matcher som stundar i AllEttan. 

I övrigt måste jag åter igen kreditera alla härliga supportrar som dyker upp i de arenor som laget besöker denna höst. I fredagens match var det säkerligen 300 västeråsare på plats och stöttade laget matchen igenom. Måste vara förbaskat roligt för spelarna att få avsluta varje match med att sjunga tillsammans med denna supporterskara! VIK Support ska ha all heder i detta. 

Till sist konstaterar jag att Marcus Bergman kan bli den målmaskin som vi som väl behöver framöver. Den kemi på isen som Marcus och Johan Skiöld visar upp lovar mycket gott.

Det om detta...