En liten utflykt till en "konkurrent" ....

Salta grodor, iso-tejp, whiteboard-penna och stoppur. Allt en tränare behöver!

Besök hos konkurrent..

Så kan man säga, även om det inte är riktigt med sanningen överensstämmande. Fick under gårdagen möjlighet att följa med min arbetskollega(!) Johan Jonsson till Enköping och där ta del av hur de förbereder och genomför en träning. Ja, Johan Jonsson är numera min arbetskamrat. Sedan en tid tillbaka jobbar han som fritidsledare/idrottslärare på min skola. På min arbetsplats finns det flera personer med anknytning till Västeråsidrotten. Inte minst bandyspelare från både VSK och Tillberga. På skolan finns även Tomas Sjögren(idrottslärare) med ett långt förflutet som ishockeytränare på elitnivå. Tomas var med som assisterande tränare till Mikael Lundström säsongen 92/93 då vi faktiskt vann grundserien - rätt överlägset! 

Med andra ord finns det utrymme, när tiden medger, till en hel del hockeysnack med mina kollegor. Och lite bandy, men bara lite. Man måste trots allt vara lite snäll mot sina kollegor! (Vilka dessa herrar är, som jagar en liten röd boll, förbigår jag med tystnad) Oj, glömde att det även finns handbollsspelare, kvinnlig, från Irsta/Västerås! Så, nu har jag nog fått med alla..

För er som minns skrev jag för två säsonger sedan rätt mycket om ett annat lag i närområdet, Skultuna. Anledningen till detta var att min kollega, Sjögren, tränade laget under en säsong och min nyfikenhet drev mig att följa detta lag i stadens utkant. Det blev många roliga möten med spännande människor som drevs av en stark passion för hockeyns verkliga rötter bortom det mediala bruset. Matcherna, division tre, var ofta riktigt underhållande och bjöd emellanåt på en hel del hockeygodis!

Men nu till gårdagens besök i Bachohallen. Naturligtvis underhöll jag Johan med en massa anekdoter från mitt eget liv som utövare av allehanda bollsporter som ung. Jag vet inte om han blev särdeles imponerad då det var rätt mörkt i bilen.

Väl framme vid Bachohallen parkerade Johan på sin VIP-plats utanför arenan. På vänster sida flankerad av en gammal, och tydligen avställd Mercedes, av okänd årgång! In i arenan med språng och några dörröppningar senare visades jag in i "tränarrummet". 

Johan förbereder videogenomgång inför dagens träning!

Jag har som sagt besökt en del hockeyföreningar över åren och kan konstatera att de lokaliteter som Skultuna disponerade, innan hockeysektionen lades ned,  höll minst lika hög(!) klass. Trots brist på utrymme bjöds jag in att sitta ned. Efter lite omdisponering av tofflor, skridskor, stolar, och annat lösöre gjorde jag mig plats och sjönk förnöjt ned i besöksstolen.

Innan ombyte sker värms rummet upp!

När jag suttit en stund och insupit atmosfären stormade huvudtränaren, Robert Kimby, in i rummet, hälsade mig glatt välkommen och bjöd mig att vara med på genomgång inför träning. Jag insåg ganska snart att jag i Robert Kimby mött min överman. Det var mig en rackare på att snacka! Utan att avslöja något av det som sades kan jag säga att det var så öronen höll på att trilla av. Det pratades om allt från den förestående träningen till saker som hänt i både Roberts och Johans karriärer. Tränare, spelare, matcher, och alla möjliga och omöjliga händelser, strapatser, avhandlades i en rasande takt. Som bekant har Robert Kimby representerat Västerås under en säsong. Då med Joakim Fagervall som tränare. Utöver det har Johan och Robert kamperat ihop i Almtuna under ledning av Bert Robertsson och Jonas Rönnqvist.

Gissa om en bloggare och hockeynörd som undertecknad försökte insupa allt som berättades. Rena rama barnkalaset men utan tårta och ballonger, ungefär.

Overload, backchecking, bågar, styrspel, och annat kollas från tidigare match.

Ibland önskar jag att man använde sig mer av modern teknologi. Dold bandspelare, som exempel. Herregud vad material jag haft med mig efter gårdagens möte med herrar Jonsson/Kimby. Nu är jag dock både gammalmodig och teknikfientlig emellanåt och förlitar mig på att komma ihåg det som är värt att komma ihåg. Det jag inte kommer ihåg kommer aldrig att saknas då jag inte ens vet att jag glömt! I takt med begynnande demens kanske man måste tänka om..

Fokus, fokus, fokus. Nåde den som fuskade! Robert övervakar...

Efter träningen satt vi en lång stund och pratade om det mesta. Själv fick jag framföra mina reflektioner efter att sett kvällens träning. Dessa mottogs och bemöttes på ett intressant och givande sätt. Trots att jag bara varit i Bachohallen knappa två timmar kände jag mig redan som "en i gänget". Detta är något som jag upplevt tidigare i mitt flackande runt i närområdet och möten med likasinnade. När man har en gemensam passion så sker en förbrödring närmast omedelbart. Detta oavsett om man är supporter, ledare, spelare eller tränare. 

- På att samma sätt känner jag vid möten med våra egna ledare, spelare, tränare och materialare. En skön familjär känsla. Det är inte "vi och dom" utan det är bara "vi! Passion förbrödrar..

En sak noterade jag särskilt under denna kväll. Det var ett jäva mumsande på salta grodor! Alla som passerade genom tränarrummet försåg sig helt ogenerat av de grodor som stod på tränarbordet. Självklart kunde Robert berätta historien bakom att dessa grodor åts högt och lågt. Tydligen fanns det en koppling till hans civila arbete. Mer än så vill jag inte avslöja nu...

Hur summerar jag då mitt besök i Bachohallen? För det första vill jag passa på och tacka för det otroligt inkluderande bemötande jag fick av alla i hallen. För det andra kunde jag, från min läktarplats under träning, konstatera att det skiljer en hel del när det gäller kompetens. Enköping har inte samma bredd, spets, kompetens bland spelare som exempelvis Västerås och Mariestad. Det Enköpings spelartrupp saknar i kompetens får de ersätta med annat. Ett exempel på "annat" är att spela efter förmåga och resurser. Med rätt inställning kommer Enköping fortsätta ta poäng i serien. Om de lyckas följa tränarnas direktiv, spela smart, efter situation, och förhålla sig till vad de är bra på, så kommer fler poäng att ramla in. Senast besegrades Skövde på hemmais vilket bevisar tesen: "Om du gör det du är bra på, jävligt bra, då räcker det långt".

Avslutningsvis vill jag bara lyfta fram att det är en väldigt stor skillnad på de förutsättningar ett lag som Enköping har, organisatoriskt, jämfört med till exempel oss. Jag skulle vilja beskriva det som att det skiljer en division, minst! Vi är ett HA-lag organisatoriskt, trots spel i Ettan. Enköping är ett division-ett-lag med små resurser! Något att tänka på när vi ibland klagar över vår förenings bristande(!) resurser..

Även här fanns tröjor i taket...

Habegäret! Vad kostar en sådan maskin?

Tack för titten och må vi köra över Mariestad...