Det är farten som gör det.....

Fart är grejen...

Västerås - Vita Hästen 1-3

Det har nu gått några dagar sedan matchen mot Vita Hästen i ABB Arena Nord. Det bestående intrycket från matchen hänger dock kvar. Fart, fart, fart! Kanske var det en illusion men jag upplevde att det var betydligt mer fart i benen på alla spelare än tidigare försäsong. Och inte bara i benen. Även i armar, klubba, puck och tanke. Fart, fart, fart. 

Bara under första perioden räknade jag till fler lyckade offensiva räder där passningar satt på blad än vad jag såg under en hel match förra säsongen! Visst, mitt minne kan svika men det var så jag upplevde det.

En annan sak som slog mig var avsaknaden(!) av "sarg ut". Tror laget bara använde detta vid ett fåtal tillfällen under matchen. Visst, ibland fastnade vi i egen zon pga detta, men, det var roligt att se hur både backar och forwards ständigt letade konstruktiva lösningar, där man hade puckkontroll, istället för att bara hiva iväg pucken. Kreativiteten hos både backar och forwards är mångfalt större än tidigare säsong. Kul att se!

Vita Hästen såg inte så rappa ut som jag förväntat mig. De kändes dock lite större och tyngre över lag, som kollektiv. Det var endast i powerplay som Hästen visade prov på klasskillnad då de satte oss under rejält tryck(vet inte om de körde med någon powerplay-uppställning). 

I spelet fem mot fem matchade vi Hästen överraskande bra. Det var endast under en sekvens i början andra perioden där de lyckades nagla fast oss ordentligt i egen zon. Vi fick till och med ta en timeout för att överleva. Då fick jag intrycket av att Hästen bestämt sig för att öka tempot och döda matchen. Visa sin klass. De gick dock bet uppgiften då de inte fick utdelning i form av mål. Istället kunde våra raska pojkar sakta men säkert börja hota offensivt igen. Med lite flax kunde vi tagit ledningen strax efter Hästens dominans men pucken hoppade tydligen över bladet för Oscar Pettersson(?) som hade närmast öppet mål.

Återigen måste jag lyfta det faktum att det var länge sedan jag såg så många offensiva sekvenser där spelarna hittade varandra med snabba passningar. Från back till forward, från forward till forward. Två, tre, fyra(!) passningar i rad som satt på blad. Vilket flyt det blir i offensiven när något så fundamentalt fungerar. Det spelar ingen roll hur fort en spelare åker om denne inte får passning på bladet. Det är inte skridskoåkningen som skapar tempo. Det är passningskvalitén. 

Det som många redan påtalat är att det i årets trupp finns fler spelare som känns bekväma med puck och klubba. Både bland backar och forwards. Det finns nu ett gäng spelare som vill vara kreativa. Både defensivt och offensivt. Rädslan att göra fel, begå misstag, som genomsyrade vårt spel nästan hela förra säsongen har förbytts i viljan att utmana, skapa, våga, vara kreativ. 

Säkerligen kommer vi bli straffade då och då för denna vilja att vara kreativ i de flesta lägen men det köper jag. Alla dagar i veckan. Redan i våra två första matcher har det skapats massor av fina målchanser tack vare kreativiteten. Nu fattas bara att hänga dit puckarna. Då jävlars..

Jag vet inte riktigt hur jag skall summera mina intryck från då till nu. Varför såg spelarna så sega och handlingsförlamade ut då men så sprudlande och kreativa nu? Någon som vet? Förstår? Jag har mina tankar och funderingar men inte blir jag så klokare för det.

Såg någon skrivit på Gurkburken att förra årets trupp skulle vinna med minst fem mål mot dagens upplaga av Gulsvart. Visst, det är möjligt, men jag ställer mig tveksam. Jag tror förra årets upplaga av Gulsvart fått det jobbigt med den speed, fart, som dagens upplaga visar. Men, som sagt, svårt att sia om. 

Kan det vara så enkelt att det är tränarens filosofi som slår igenom så tydligt? Både Paananen och Olsson pratar/de om att bygga en fungerande defensiv. Av det kommer så småningom en bra offensiv. 

Problemet med Olssons lagbygge var att vi inte såg så mycket av varken det ena eller det andra. Och ytterst sällan i samma match! Årets upplaga har redan visat upp en i jämförelse sprudlande offensiv men samtidigt lyckats hyggligt defensivt! Förklara det, du som kan och förstår! Är det så enkelt att Christer Olsson saknade de kreativa spelare som nu Thomas Paananen disponerar? 

Naturligtvis finns det saker som måste styras upp, rättas till, och ordnas  innan seriepremiären hemma mot Mariestad. Stundtals såg det lite väl valpigt ut. Vi saknade mot Hästen lite tyngd på backsidan. Kanske även hos forwards. Vi hade emellanåt oerhört svårt att få stopp på spelet i egen zon. Fick inte fast våra motståndare vid sarg. De kunde alldeles för enkelt manövrera sig vidare. Vi släppte även till oerhört många avslut mot egen målvakt. Ett tecken på att forwards inte han upp i skottlinjen? Där var förra årets upplaga av Gulsvart betydligt skickligare. 

För övrigt kanske man nu kan kalla Marcus Dahlbom för "Svampen". Det var rackarns vad få returer han släppte trots mångfalden av skott han fick emot sig. Mycket bra. Tycker han överlag agerade med en härlig pondus matchen igenom. Höll sig lugn, placerade sig rätt, fick skotten på sig. Inga snedseglingar, helt enkelt! 

Återigen hoppar jag över spelarkritiken i övrigt.