Plötsligt plingade det till. En liten notis. Den gjorde mig glad. Någon hade hört någon säga att Jimmie Jansson var på väg in i truppen. Under de veckor som gått sedan årets trupp gick på is har jag vid några tillfällen haft förmånen att prata med Jimmie. Han var inte blyg att berätta lite om hur han tänkt inför denna säsong. Utan att avslöja för mycket, förstås. Det är ju så det är i branschen. För någorlunda skickliga hockeyspelare finns idag många intressanta marknader runt om i Europa. När man är ung och ännu inte bundit upp sig med familj, barn och villa, lockar det naturligtvis extra att prova sina vingar annorstädes. Ett land, och en marknad, som just nu drar hyggliga spelare från HockeyAllsvenskan, och Ettan(!), är England. Det finns nog ingen föreningen i HockeyAllsvenskan, och definitivt ingen i Ettan, som kan matcha de löner som erbjuds i England. Klart som sjutton då att spelare tar chansen att göra en eller annan säsong i en sådan liga. Vem skulle inte göra det?
- Jag pratade som bekant tidigare med Jonas Westerling om hans flytt till England denna säsong. Genom honom fick jag klart för mig att det var hyggliga pengar som erbjöds. Väldigt hyggliga, till och med!
Om vi lyckas få in Jimmie i årets trupp ser det plötsligt förbaskat bra ut på backsidan. Se bara vad den gode Mjörnberg skriver i ämnet:
Inte för att man ska gå händelserna i förväg, men, vi är på väg att få en backuppsättning som ser förbaskat bra ut. Både bredd, tyngd, och offensiv kvalitet. Huruvida den är bättre än förra säsongens backuppsättning låter jag vara osagt. Trots allt spelar vi nu i en lägre division. Jag vill gärna se några seriematcher först. Jag har redan berömt de offensiva intentioner som hela laget visat upp, och det med all rätt, men vill ge våra backar mer tid att spela ihop innan deras defensiva kvalitéerna nagelfars.
Det optimala vore om vi till denna säsong fick tre backpar som får chansen att spela ihop, match efter match och därigenom bli bekväma i sina roller. Något som inte var fallet säsongen 16/17, enligt mig. Då var det en ständig rotation på backparen. Rätta mig om jag minns fel.
Utöver ovan nämnda vill jag nämna en sak till. Pontus Holmberg. Överraskande framfusig och kreativ. Endast arton år gammal. Kan bli en riktig publikfavorit. Höjer dock ett varningens finger. Det är ett s t o r t steg att gå från juniorhockey till dito senior. Detta oavsett hans talang. Att göra några enstaka matcher som junior på seniornivå mot att lira en hel säsong, det är skillnad det. Trots allt kommer han hela tiden få kämpa mot spelare som är äldre, mer erfarna, fysiskt starkare, och lite elakare(!) än vad han gjort som junior. Både Patrik Berglund och Mikael Backlund behövde tid att anpassa sig och då var dessa herrar exceptionella talanger! Så, kort sagt. Pontus är en mycket lovande junior men vi får inte ställa allt för stora förväntningar. Vi behöver ge honom tid att både lyckas och misslyckas. Då kan det bli kanon.
För övrigt tycker jag Kevin Weiskog ser mycket rappare ut i skridskoåkningen än vad jag minns från hans tid hos oss tidigare. Att han är stor, reslig, och kan använda sin tyngd, det visste jag. Men nu ser han även riktigt rapp ut på rören. Härligt!
Att Oscar Pettersson är rapp både i munnen och på rören det visste jag sedan tidigare. Men att han fram till nu varit lagets överlägset mest framgångsrike(!) målsumpare, är mer överraskande. Å andra sidan kan man förlita sig på matematiken. Den som skapar sig själv många chanser kommer rent statistiskt göra mycket mål. Så, jag kommer förlita mig på matematiken..
Nog om detta.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar